Livet är en lång vandring, en vandring mot ett mål. Långt där framme ser jag målet, ljuset i tunneln, en gungstol att pusta ut i, äntligen få sätta sig ner och vila. Vågen till målet är både lång och krokig, men måste man verkligen gå hela denna långa väg? Kan det inte stå en moped bakom ett hörn och vänta? Finns det inga genvägar? Frågorna är många, men för mig är i alla fall målet fast, jag vill kunna sätta mig ner och njuta av livet, inte behöva bekymra mig över hur allt ska hinnas med, målet är att kunna sluta jobba. Det kanske låter som ett dumt jobb med tanke på att jag är en 20årig student som inte ens hunnit ut i arbetslivet än. Men jag har åtminstone ett mål att jobba mot, jag har även en plan för hur jag skall nå fram till gungstolen 20år tidigare än vad politikerna vill. Jag tänker bli ekonomiskt oberoende! Vad menas då med detta begrepp? Tänker jag mig att jag ska vinna 100miljoner på lotto och sen leva lyckligt resten av livet med eget jettplan? Nej, det är inte så jag tänkt nå mitt mål även om jag medger att det vore skönt, men dessvärre är det knappast realistiskt att hoppas på detta. Ekonomiskt oberoende för mig är istället att jag ska kunna leva av avkastningen på mitt kapital, att kunna plocka ut 10-15tusen i månaden enbart på räntor och utdelningar, det vore en dröm för mig. Det låter ju som ett precis lika orealistiskt mål som att vinna på lotta tänker säkert många då, men jag tror det motsatta. Vad är det då som krävs för att nå fram till detta mål? Räknar vi med den avkastning som stockholmsbörsen gett de 50 senaste åren kommer vi fram till med 2,6miljoner kronor och 10 % årlig avkastning finns det 15 000kr varje månad att leva på, kan man begära mer? I denna blogg har jag tänkt beskriva mina tankegångar kring hur jag en gång i livet ska lyckas bli ekonomiskt oberoende (helst före jag fyller 50) och hoppas att det är någon som tycker att det är intressant att följa detta.